Anneli Linder

Note to self : ha inte i femhundraelva liter salt i en kastrull när du kokar nudlar, då smakar det mest bara.... salt.

Om fjorton dagar står vi där, på vagnen, skrikandes, fulla till tusen och gladare än någonsin. 
Idag skrevs det absolut sista provet för min del, nu återstår bara 2 extrauppgifter och sen är det över, på låtsas. Det är inte över förrän the fat lady sings, vilket borde vara den 4e juni. Nu är det bara att tagga till fulfesten på fredag, rundvandringar och den efterlängtade dagen som inträffar om fjorton dagar, dagen då vi får vårt sista betyg i handen och tackar skolan för de tre åren genom att förstöra den totalt. På ett sätt kanske jag kommer sakna det, men nej, att aldrig mer behöva återvända till detta, är nog en av de skönaste sakerna jag kan tänka mig.

Förresten, titta vad som ramlade ner i min brevlåda häromdagen.

Om 17 dagar är jag fri, om 17 dagar lämnar jag en skola som jag inte vill komma tillbaka till och om 18 dagar har jag med 98% sannolikhet inofficiellt sagt upp kontakten med 95 % av de som jag studerat med de senaste tre åren. Men nej, inget att vara ledsen för, för ärligt talat ska det bli nedrans skönt att kunna välja vilka man umgås med och ha valmöjligheten att säga ifrån utan att folk ser en som ett totalt freak.

Tisdag :
paddling i 3 tim
Fotbollsträning

Hört i klassrummet

Nyss hemkommen efter en träningsmatch mot Vaksala, tror att exakt allt gick emot oss denna match. Förutom en domare som säkerligen hade rullar runt i sänghalmen med halva motståndarlaget, var vi allmänt dåliga. Inte ett vettigt avslut på mål trots många chanser, eller visserligen hade vi både stolp -och ribbträff men sånt räknas ju inte.. Vilket fall som helst slutade matchen 0-0 och vi märkte att vi har mycket att jobba på till seriepremiären nästa vecka.

Jag vet, jag uppdaterar dåligt, ni behöver inte klaga. Jag hör er, men jag väljer bara att ignorera det ni säger.
Men allt rullar på rätt bra nu. Resan till Spanien är nu bokad och om några veckor beger jag mig iväg till costa brava tillsammans med lite sköna fotbollstjejer (som väljer att mobba mig för att jag inte får handla sprit på flygplanet.) Schemat för jobb på NY.er får jag i min hand på torsdag. På fredag är det fest, och på lördag ska jag springa omkring i västerås och göra någonting med barn för pengar ( nej jag är inte pedofil)
Och om några månader lämnar jag Sveriges mark för att undersöka andra breddgrader, England kan man också kalla det.

Igår bjöds det på lite fest, eller njea, jag bjöd väl på lite fest. Och lite var faktiskt det rätta ordet, blev inte så mycket klassfest utan mest lite häng.. Sofie försökte fejka en tatuering (för att få komma in billigare på krogen), vet ej hur detta gick i slutändan?

Igår besökte jag Västerås med förhoppningarna om att boka tid till min tattoo, dock vägrade studion ge mig en tid och jag ska istället återkomma nästa vecka. Inte en chans, jag är fullbokad då!

Jag har varit så galet effektiv idag, städat ( nästan, diskat och vikt tvätt, räknas ändå! ) gett mig iväg och ätit lunch med Bettan för att sedan bege mig ner till den stora staden för att ha ett litet "möte" med Jihmmy. Det går bra nu kan jag berätta för er, snart ( om 10 år?) kan ni läsa om mig i tidningarna som Sveriges rikaste tjej. Kanske. Inte. 
Snart ska jag skutta ut i köket och slänga i mig  lite mat för att sedan springa de 4 km upp till Emmy, där kvällen ska spenderas tillsammans med tjejerna.

När jag var liten hade vi en gris som vi genast gav namnet Arthur ( ni vet som Arthur, den modiga grisen?)  (eller nej, det var Babe, men ni fattar principen). Vi blev väldigt fästa vid denna gris trots att han ofta betedde sig som ett svin av högsta rang. För att komma till saken, en dag rymde Arthur och hela familjen sprang längs vägen för att försöka fånga in honom igen. Måste varit en härlig syn för folk som såg detta. 

Detta kom jag att tänka på idag när jag skulle äta middag och pappa försökte få i min bacon, icke! Den gubben gick minsann inte, att äta bacon är nästan som att äta kanin, eller hund, en undulat eller en jäkla skata. Jag tog snällt min champinjon och gick där i från.
Äta gris? Vem kom på den puckade idén liksom?

Idag råkade jag hälla ut en hel kastrull med smutsvatten över mig själv. Fråga mig inte hur jag lyckades, för det vet jag inte ens själv. Men nu sitter jag här nyduschad och härlig och luktar inte alls så mycket pecka som innan. Jag är duktig, jag vet.

Idag har/ska jag vara en hurtbulle, morgonen inleddes med en promenad i solen, tillsammans med Sofie entrade vi sedan gymmet. Efter detta begav vi oss till skolan för dagens lektion följt av en idrottslektion ledd av Carrori.Nu när jag äntligen återvänt till min käraste ägodel (datorn) så sitter jag och väntar på att pappa ska komma hem så han kan laga mat till mig ( onödigt att göra det själv när jag bor hemma) för att sedan tvinga med Sofie ut på en joggingrunda runt halva staden
Pssst! JA, jag måste tvinga med henne annars kommer hon slänga ut sig att hon inte kan följa med för att hon är sjuk, mår dåligt, har blivit biten av en anakonda eller har amputerat ett ben... eller två.

PHUU! Rädslan slog till när jag fick ett sms från coach att kvällens träning är inställd.
Jag började skaka lite, hade inte långt till tårarna.
5 minuter senare fick jag ett nytt sms av coach där det stod att han bara skojade och att vi ska infinna oss i hallen som vanligt. Jag smålog. Jag log bredare. Jag skrattade. Trodde nästan att jag skulle bli tvungen att begrava näsan i religionsboken trots allt. Men icke, jag klarade mig undan detta hemska öde, ännu en gång. The victory is mine!

Jag har prov imorgon. 
Jag borde plugga.
Jag ska plugga.
Jag pluggar snart.
Jag gör det lite senare.
Jag har träning senare.
Jag får plugga efter träningen.
Efter träningen bör jag sova om jag ska kunna sova 8 timmar i natt.
Jag får studera imorgon istället.
Imorgon är provet.
Äh, lika bra att inte plugga alls, varför ödsla tid?

Idag var det en tjej som blev träffad av ett isblock som gled av ett tak till gallerian, splash sa det och där låg tjejen.
Smart drag att inte ta bort 20 cm tjocka isblock från taken tycker jag.
Nu kommer jag aldrig våga gå nära ett tak igen, faktum är att jag inte kommer våga gå in på NY:er imorgon för då måste jag gå förbi dödsfällan. Nej, från och med nu jobbar jag utanför butiken, jag kan sälja kläderna till er svart.
Från och med nu går jag alltså på gatan som jobb.