Sagan om...
När jag var liten hade vi en gris som vi genast gav namnet Arthur ( ni vet som Arthur, den modiga grisen?) (eller nej, det var Babe, men ni fattar principen). Vi blev väldigt fästa vid denna gris trots att han ofta betedde sig som ett svin av högsta rang. För att komma till saken, en dag rymde Arthur och hela familjen sprang längs vägen för att försöka fånga in honom igen. Måste varit en härlig syn för folk som såg detta.
Detta kom jag att tänka på idag när jag skulle äta middag och pappa försökte få i min bacon, icke! Den gubben gick minsann inte, att äta bacon är nästan som att äta kanin, eller hund, en undulat eller en jäkla skata. Jag tog snällt min champinjon och gick där i från.
Äta gris? Vem kom på den puckade idén liksom?
Detta kom jag att tänka på idag när jag skulle äta middag och pappa försökte få i min bacon, icke! Den gubben gick minsann inte, att äta bacon är nästan som att äta kanin, eller hund, en undulat eller en jäkla skata. Jag tog snällt min champinjon och gick där i från.
Äta gris? Vem kom på den puckade idén liksom?
Kommentarer
Postat av: Tessan
Arthur åt även upp en vägg OCH en höna!! haha
Postat av: Mamma
Dags att steka det kokta fläsket? Men allvarligt Anneliten, du har även haft fiskar och att äta Nemos kusiner är inget problem då? Och fatta hur det känns för de stackars svamparna att bli uppryckta ur sin mysiga mossa..
Postat av: a'
Mamma, nu är det såhär att jag äter nemos kusiner bara så att jag ska veta vart jag har dem, finding nemo, bullshit. Hela hans släkt har varit i min mage hela tiden!
Postat av: Trees
Haha, vad härligt du skriver! Sådär så att man vill läsa mer och mer och .. kanske lite mer ;)
Men jag tror du kommer hitta folk i Peterborough också! Det finns ju folk överallt trots allt! :) Fast jag måste erkänna att jag inte vet vart det ligger! Vart ligger det?:)
Trackback
